En manad kvar i Australien

Det ar faktiskt med lite sorgsen stamma jag sager att det bara ar en manad kvar i australien. Backpackerlivet ar trots allt ratt schysst.
Det finns inga masten overhuvudtaget mer an att overleva och ta hand om sig sjalv.
Varmen har dessutom hittat tillbaka till Melbourne sa nu spenderar jag mestadels av dagarna nere vid St Kilda beach och spanar pa heta kiteboard akare. Eller forrsten, det dar var en ren logn. Jag spenderar mestadels av dagarna nere vid St Kilda beach och onskar att jag vore en het kiteboard akare. Det ser fruktansvart roligt ut och jag ar lite sugen pa stjala en brada och ge mig ut pa egen hand.

Jag har faktiskt forsokt att halla mig lite uppdatarad pa vad som hander pa hemmafronten ocksa genom att kika pa era bloggar, bilddagbocker, facebookar och allt vad det kan vara men jag maste saga att jag vill ha lite battre med information om vad som forsiggar i dalarna nufortiden, speciellt eftersom jag ar pa vag hemmat snart och inte vill vara helt tappad bakom en vagn nar jag anlander.
Jag har iof insett att sa mycket inte har forandrats darhemma mer an att vi i Hedemora har fatt nytt sopsystem, ostansbofamiljen har fatt tillokning, bygget i borlange fortskrider och jag har fatt en allierad som blondin i tjejganget.

Nar jag som bast satt och snokade rakade jag springa over den har sota bilden som kom med massa harliga minnen och gjorde mig nastan lite sentimental har borta.

Harlig vecka i Astol med familjen.

Tror att det ar Allan och Gittan som saknas pa biden.
(Var ar varan best till hund och vem ar den dar lilla sota figuren framfor Emma?)