Melbourne

Kom till Melbourne igar kvall efter en hel dag pa flyg och flygplatser. Forsta intrycket var att jag gillade stan men som det ar med manga storstader ar dom ju valdigt lika varandra.
Vadret har ar iaf valdigt skont. Varmt men inte sa mycket luftfuktighet. Alldeles lagom.
Hostelet jag bor pa ar dock skit och jag vill helst flytta darifran idag men jag har betalat for tva natter sa jag hardar ut en till. Tankte flytta ut till Paulines hostel sen och se om det ar battre.

Gardagskvallen var lugn och eftersom Pauline jobbade passade jag pa att traffa Rob som jag inte har sett sen vi lamnade Noosa.
Han ar i precis samma situation som jag, inget jobb = hejda Australien om tva veckor.
Vi har pratat mycket om det fram och tillbaka om hemlangtan vs. suget att stanna kvar och om vardag i austarlien vs. vardag hemma.
For hur det an ar sa kommer det ju att aterga till vardag ratt snabbt hemma. Jag kommer formodligen att tycka att det ar jatteskont att komma hem och vara hemma.. i tre dagar eller nat och sen borja fundera vad jag tankte med som lamnade Australien utan att kanna mig fardig.
Vi har tillochmed i varsta fall borjat fundera pa fruitpickin, vill inte, vill inte, vill inte men men.

Idag ar en jobbig dag med mycket tankar som surrar i huvudet.
En san dag nar man saknar trygghet.
Det tar pa en att hela tiden vara tvungen att planera och se till att man har nagonstans att bo,(vilket ar valdigt svart just nu i Melbourne med tanke pa Australien open som drar igang om ett par dagar) nagot att gora och att pengarna racker till allt. Att sedan hinna med att roa sig och ha trevligt, att njuta av resan kan ibland kannas omojligt.
Jag och Rob kom idag pa oss med att, trots att vi ar pa andra sidan jorden, solen skiner, vi har varldens mojligheter, kanna att livet anda kanns jobbigt. Sjukt! Jaja alla dagar kan ju inte vara bra dagar.

Satt och tittade tillbaka och laste min blogg igar nar jag vantade pa planet och kom pa mig sjalv med att langta tillbaka till stunder som har varit harnere.
Basta minnet jag har sahar langt ar definitivt torsdag 29 November.
Jag befann mig i mitt alskade Airlie Beach, solen sken och jag hade precis haft en hel dag ute i whitsundays, gjort tva dyk, sett min forsta havsskoldpadda och klarat mitt Open Water cert. Den dagen vill jag tillbaka till, jag var sa lycklig och allt kandes bara harligt.

Nu lever jag i ovisshet om vad som ska komma och vad jag ska ta mig till men som vanligt sa ordnar sig val det ocksa. Det ar facinerande, att vad som an hander sa brukar det alltid ordna upp sig. Jag later er veta hur det gar.

Ta hand om er