Kvar i Airlie

Nu var det ett par dagar sen jag skrev men det ar inte sa mycket som har hant. Jag ar fortfarande kvar i Airlie, bestamde mig for att skjuta upp min tripp soderut. Danny kom namligen tillbaka hit for ett par dagar sen sa jag har hangt med honom sen dess. Det kanns sa skont att slippa vara ensam sa jag ville inte aka harifran nu och riskera att bli ensam igen. Jag har verkligen langtat efter att ha nagon att prata med.
Resan soderut blir nog av ganska snart anda, jag borjar faktiskt trottna lite pa det har stallet sa forhoppningsvis vill han fran Bondi mota up mig da istallet.

Jag har faktiskt ocksa funderat lite pa hur det kommer sig att jag har umgatts mest med killar, bortstt fran Pauline och Tessan da. Det ar nog bara en tillfallighet och risken att jag ska traffa nagon och bli kvar som ni oroar er for ar ganska minimal med tanke pa att ingen av dom jag traffar ar fran Australien och som mamma sa snallt papekade igar - du akte val inte ner dit for att skaffa dig en pojkvan, du skulle val aka ner och resa.
Jag kan bara halla med henne, pojkvanner har jag tid for resten av livet nu vill jag bara leva.

Jag saknar er jattemycket men det hjalper verkligen att hora att ni har snoslask och stormvader. Nar jag tittar ut ser jag klarbla himmel och en stor sol. Hur kommer det sig att vi inte bor i det har landet?

Nu ar jag sa hungrig sa jag haller pa att avlida sa jag ska ga och hitta nagonting att stoppa i magen och sen njuta av solen.

Ta hand om er!