Det ska också nämnas att jag spöade ett gäng pojkar på guitar hero också, trots att det var första gången för mig och pojkarna är i stort sett veteraner på spelet allihop.
Jag känner mig mycket nöjd med mig själv men jag lyckades ju knäcka vissas självförtroende så vi nämner inga namn ;P
Vi hade iaf jätteskoj och det gick åter upp för mig hur fruktansvärt mycket jag kommer sakna dom.
Idag blir nog inte lättare, släkten kommer hit för att säga hejdå och jag vet inte riktigt hur jag känner för sånna här jobbiga och definitiva avsked.. eller jo det vet jag. Jag tycker det är sjukt sorgligt.
Alla som vet att jag ska åka talar hela tiden om för mig hur modig och tuff jag är som åker så långt, så länge och alldeles ensam men jag känner mig inte alls modig. Faktum är att jag förmodligen aldrig känt mig mer rädd och osäker på någonting i hela mitt liv.
Innerst inne vet jag att det blir kanon när jag kommer ner men jag kan inte hjälpa att jag känner mig så fruktansvärt liten och ensam.
Dagens citat:
"Livet är dans på rosor men det är en dans med svåra steg"
1 kommentar:
Det är bra att du känner dig lite rädd och osäker gumman, jag skulle bli ännu mer orolig om du bara skulle resonera att "det löser sig" Du kommer att klara det galant, och du vet ju att du alltid kan komma hem om du inte känner att du kommer att trivas.
Skicka en kommentar