Nog för att jag har slutat jobba och nu ska ägna mina närmaste 7 månader åt semester men jag kommer ändå inte ifrån det faktum att jag hatar söndagar.
Det är någonting med känslan av att alla går på halvfart efter helgens äventyr, vädret är oftast regnigt och blåsigt framförallt nu på hösten och en ny måndag närmar sig.
Måndagen i sig är ju egentligen inte så jobbig, så länge man tar sig ur sängen så brukar dagen pinna på ganska bra och innan man vet ordet av så har det runnit iväg och blivit fredag igen.
Men söndagen är lite som innan man ska iväg och träna, det känns lite jobbigt att behöva lämna ryggläget i soffan men så fort man har kommit iväg så är det helt okej och när man sedan är färdig med träningen , eller veckan så känner man sig fruktansvärt nöjd med sig själv.
Sen finns det ju sådana träningar, och veckor, som man bara kan njuta sig igenom för att man älskar det man gör.
Jag hoppas att alla mina närmaste 30 veckor blir sådana, som man bara njuter sig igenom.
Fast jobbiga söndagar kommer jag nog inte ifrån iallafall ;P
Nog om mina knasiga söndags-innesittar-som-ingen-egentligen-blir-varken-klokare-eller-lyckligare-av-filosofier.
Tänkte bara upplysa om att jag hatar feber också, sådeså.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Söndagar tycker jag är en av dom härligaste dagarna på veckan..OK jag föredrar fredag kväll... när alla möjligheter öppnar sig inför helgen, men söndagen är så kravlös, det är liksom tillåtet att bara borra ner huvudet i en bok och skita i omvärlden, eller ligga och slötitta på en tv halva dagen, naturligtvis med mysbyxor och en filt över sig (kanske en beauty nap också). För övrigt så älskar jag söndagens tempo, halvfart som du beskriver är precis lagomt.
Skicka en kommentar